På mitt sätt

Att leva med ADHD, fakta, erfarenheter och drömmar

Medveten närvaro

Den senaste veckan har jag drömt samma drömmar om och om igen. Temat är detsamma som när jag tänker på under dagen.

Det började med att jag funderade över mindfulness. Vad det innebär att vara närvarande i nuet?

Livet pågår hela tiden. Om vi har vi det bra i nuet behöver inte tankarna från det som varit störa oss och vi behöver inte heller känna oss stressade över vad som komma ska. Givetvis kan man inte undvika oro och stress alltid men vi behöver inte skapa den i onödan genom att oroa oss för allt och inget.

Jag tänker att när vi är i nuet så ska det kännas bra att vara där. Känner vi oss ledsna, oroliga, spända eller stressade är något fel och när något är fel vill vi fly. In i drömmar som är både möjliga och omöjliga, stressande och lugnande. Så vill inte jag ha det.

Jag vill ha en skön känsla i kroppen och tänka klara tankar om vad jag vill göra och sedan vill jag försöka uppfylla mina drömmar. Just nu känner jag mig förhindrad att göra det.

Det är så många saker att ta hänsyn till som inte gör att jag realiserar mina drömmar, stora som små. Alla dessa hänsynstaganden som jag tror att jag behöver ta är inget annat än min egen ursäkt att slippa ta ansvar för mitt välmående och mitt liv. På nätterna bearbetas de tankar jag tänker på dagen. På nätterna, i mina drömmar, får jag testa på både att dels stanna där jag är och dels att släppa taget om allt.

I natt drömde jag att jag sålde i stort sett allt jag äger. Det lilla som var kvar fick plats i en ryggsäck. Den tog jag på mig och så gick jag, bort.

Känslan var fantastisk. Jag kände mig lätt i både sinne och kropp. Jag kände mig lycklig.

Det handlade om att ha det jag behöver, lämna det jag inte behöver och mest av allt känslan av att jag gör det jag vill och jag klarar mig. Det kommer att gå bra.

Nu blir mitt nästa projekt att ta mig dit. Att förlita mig på att allt ordnar sig.
Blir det inte att sälja allt jag har och ge mig ut på vandring så vill jag i alla fall känna mig lika fri.

Det handlar om att ta bort det som tynger mig och att tillåta mig att vara lycklig. Jag inser att jag skulle kunna göra en handvändning men är det möjligt att låta det ta lite tid?

Nu är mitt liv bedövande och så kan jag inte ha det. Livet pågår och jag blir inte yngre. Nu är viktigare än någonsin.

Från och med nu ska jag ofta kolla med min kropp hur den känner för olika saker. Känner jag mig spänd eller avslappnad? Är det tillfälligt eller permanent? Är det något jag kan acceptera en stund eller inte? Sedan måste jag lita på mina tankar. Säger de att något inte är ok så ska jag inte försöka hitta något som gör det ok.

Jag gillar att höra om andras erfarenheter och tankar så jag tänker gå en kurs i mindfulness.

Livet är nu och det ska levas och jag vill att det ska vara gott.  

26 dec 2018