På mitt sätt

Att leva med ADHD, fakta, erfarenheter och drömmar

Scheman och rutiner

Denna blogg är lite som en dagbok för mig. Jag skriver inte särskilt ofta och när jag gör det är det något jag vill få ur mitt system.

Runt julhelgen någon gång tog tröttheten ett fast grepp om mig och jag har svårt att hämta mig. Jag känner mig inte tillfreds med att vara hemma så mycket men jag orkar inte hitta på grejer heller.

Jag har försökt göra upp scheman för mig själv att följa. Jag har läst att det ska vara bra med rutiner. Man kommer upp ur sängen på morgonen och får lite fart på tillvaron. Så långt hänger jag med och så långt tycker jag om det. Jag ställer gärna klockan på morgonen och går upp och tränar tex. yoga eller qigong. Det känns som en bra start på dagen.

Att ta en kopp kaffe och äta frukost i lugn och ro är inte heller fel, men sedan då?

Jag skulle ju kunna ha en rutin, som den jag haft tidigare, som innebär att jag går upp tidigt på morgonen. Sedan jobbar jag hela dagen och en del av kvällen. Någonstans däremellan lagar man middag och på kvällen går man och lägger sig.

Är det ett bra liv? Det är ju ett liv, man andas, men lever man? Nej, inte i mitt tycke.

Livet ska inte vara alltför förutsägbart. Det behöver hända saker, jag behöver träffa människor, jag behöver ha roligt, jag behöver resa och se nya saker och nya kulturer, jag behöver lära mig nya saker, jag behöver utmaningar, till och med ångest, och jag behöver vila. Det sista är svårt. För att kunna vila måste jag vara så fysiskt trött att kroppen skriker att jag ska gå och lägga mig.

Är jag så trött så känner jag inte heller den inre smärta som håller på att plåga ihjäl mig på kvällarna om jag inte varit tillräckligt aktiv på dagarna. Det gör ont! En smärta som kommer inifrån benen och den är inte lik någon annan smärta. Det går inte att somna när det känns så. 

Ett träningspass på gymmet eller en promenad räcker inte. För att min kropp ska få ro så behöver jag röra mig nästan hela tiden, träna hårt i timmar, vandra hela dagar. Det går också bra med kramar eller beröring. Det är ett av de bättre sätten att kunna vara stilla på.

Jobba har varit roligt under många år. Jag har haft stimulerande och ansvarsfulla arbeten som krävt högt tempo och många timmar. Utöver det har jag haft hem, familj och träning. Men, jobbet är inte livet. Det är en del av livet. Viktigt för att hålla sig sysselsatt men samtidigt inte alls viktig. Det som är viktigast för mig nu är familjen.

Barnen är stora, min familj bor på olika ställen och jag sjukskriven. Svackorna i mitt tillfrisknande är jobbiga men det ska gå att bli frisk.

Jag hörde mig själv fråga en god vän hur hen skulle må om hen tog bort det som inte är bra i hens liv. Hen svarade att det skulle bli tomt men också en möjlighet att fylla på med det som ger livet mening. Sedan log hon och sa att hon riktigt kunde känna hur härligt det skulle kunna bli.

Så tror jag att det är. Ibland måste man rensa för att få plats med nya saker i livet. Ett löfte till mig själv är att jag aldrig mer ta in fel saker eller människor i mitt liv. Märker jag att saker inte är rätt ska de bort.

Saker, möten, människor ska utforskas sinnligt.

Vänskaper ska få ta tid, maten jag äter ska vara god, jag ska sinnligt utforska smaker, känslor och upplevelser.

Det som känns bra ska finnas i mitt liv. Det går inte att skydda sig från alla intryck och från livet så det gäller att välja vilka intryck jag mår bra av, så långt det går.

Man kan lyssna på råd från andra men framför allt ska man lyssna inåt.

Har ni en anhörig med ADHD, tänk på att fråga vad de behöver. 
Har du ADHD, fråga dig själv vad du behöver och gör det ofta. 

Själv har jag upptäckt att naturen har en lugnande verkan. Den rör sig nästan hela tiden och då har jag förmågan att vara still. 

Tack naturen.

 

 

 

14 mar 2019