En hyllning till rehab
Jag har hört mycket dåligt om sjukvården och alla dess delar under ganska många år. Det är säkert i mångt och mycket en rättfärdigad kritik men jag vill hylla alla fantastiska människor inom vården som varje dag gör sitt yttersta för att hjälpa sina medmänniskor.
Säkert finns det en och annan som har tröttnat på sitt jobb eller är på fel plats men jag har haft en fantastisk tur.
Sedan jag blev utbränd har jag fått regelbunden hjälp av både sjukgymnast och arbetsterapi. De både lär mig och ”tvingar” mig att dra ner på mitt tempo, omvärdera mitt liv, att balansera och andas. De försöker alltid förstå vem jag är för att på bästa sätt kunna hjälpa.
De ritar kurvor, tränar med mig, försöker nå in till de platser i mig som ger en varaktig genklang i mitt inre och de ger mig hopp. Varje gång jag dippar kommer jag ihåg saker de präntat in i mig för att jag ska förstå processen och inte ge upp.
Tack vare min arbetsterapeut och min sjukgymnast tappar jag aldrig hoppet helt. De lyckas alltid med att få mig att se mina framsteg och acceptera mina bakslag. De peppar, hjälper mig att hålla mina rädslor i schack och de delar min glädje över alla mina framsteg.
Absolut viktigast för mig är att de är så snälla. De dömer mig aldrig, säger aldrig att jag inte kämpar tillräckligt.
Det har varit tufft att gå in i en utmattning och min räddning har varit dessa mina hjälpare. Jag kan inte nog säga tack för allt ni gjort och gör för mig.
Tack!
