Inte som andra
Ibland blir jag så trött på att inte kunna förstå andra människor och insikten om att andra inte förstår mig, men så emellanåt stöter jag på en människa där jag känner igen mig, en människa jag kan förstå.
En sådan kvinna träffade jag för ett par veckor sedan och det är rätt härligt att för en liten stund få känna sig normal, som någon annan.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord och vi kände igen oss i varandra så det nästan var läskigt.
Vi går igång på samma saker och vi gör det lika omedelbart och med lika hög intensitet. Vi sliter som djur och vi är starka. Starka är vi för att vi alltid varit fysiska. Vi lyfter, släpar och drar. Vi klättrar på saker, plockar och pillar och rör oss jämnt och ständigt. Skulle vi någon gång inte röra på oss så börjar vi röra på oss.
Kan vi slappna av? Ja, det tycker vi. Genom att träna yoga, meditation eller gå på spa. Men att bara sitta hemma i soffan är svårt. Så, nej det gör vi nog inte särskilt ofta. Slappnar av alltså.
Ingen av oss är bra på att titta på TV. Den ena har valt bort det helt och den andra tittar för det mesta utan att se.
Vi tycker om aktiva sporter, snabba bilar och motorcyklar. Vi tycker om vinden och vi tycker om oväder i alla former. Utom inre oväder. Det gillar vi inte. Vi gillar i motsats till vad många tror, lugn och ro. Vi vill inte bli aktiverade. Vi vill spara på vår energi.
Problem är något vi både ogillar och gillar. Vi tycker om dem för att de kickar igång oss och avskyr dem för att de inte låter oss vila. Men, vi är fantastiskt bra problemlösare. Vi är kreativa.
Att få lov att känna igen sig i en annan människa är viktigt. Vi kan få vara normala för varandra även om vi kanske inte är det i andras ögon. Vi kan få spegla oss i varandra en liten stund.
Alla människor är spännande på sitt sätt. En del syns det inte på först och man måste leta för att hitta det som är den personens alldeles egna. Det gör vi gärna men ibland känns det som en annan god vän sa: ”Om jag måste vara som de flesta andra kan jag lika gärna dö”.
När vi ser på flertalet människor och deras liv och vi tänker oss själva att vi skulle leva så, ser vi inte meningen med livet. Vi kan helt enkelt inte. Vi kan inte leva så, vi är inte menade att leva så.
Om du tycker om någon med ADHD eller något annat som är annorlunda kan det vara bra att tänka på.
Samtidigt är skillnaderna kanske inte så stora när man tar hänsyn till vad vi känner och det återkommer jag till nästa gång. Då kan du läsa om hur belöningssystemet hos en person med ADHD fungerar.
Välkommen tillbaka!
